Utblottande
Helt Seriöst jag orkar snart Inte Mer....=(
Jag orkar Inte vara den Vuxna alltid som ska Försöka klara av detta
och vara " Mogen"
Det Börjar helt enkelt Gå Till Överdrift.
Att behöva Vara Tvungen att Dela Det Jag Älskar Börjar Äta Upp Mig Inifrån och Ut..
Att VARJE Dag tvingas Inse Att Jag bara Lurar Mig själv som Lever på Hoppet om att Min Dröm
Ngn Gång ska Besannas.
Jag Börjar " Känna Saker" som säkerligen Inte är normalt , i alla fall inte för att vara i Min Ålder.
Det Börjar kännas mer o mer som en Olycklig Förälskelse där man blir Svartsjuk så fort Någon
annan visar Föremåler sitt Intresse.
Just Face It!
Denna Underbara Individ kommer ALDRIG att Bli Något som kan kallas bara MITT.. =(
Så är det Bara.
Och då är det bara att Inse att jag har inte Någon Rätt alls att känna så som Jag gör.
INGEN RÄTT ALLS!!
Jag måste Lära mig att Förstå att det är allmän " Egendom" och inget Jag har att säga till om.
Känner tom att jag tror att jag behöver få lite Distans..
Kanske tom ta Ett Break från henne..
För Hur Förbjudna dessa Känslorna än är, och hur fel jag än vet att de är och att Jag absolut INTE får Tänka okänna som Jag gör..
Så Gör jag det ändå omedvetet..
Kan inte styra över det.
Att små barn kan kivas om sådana Här saker är väl mer normalt, men inte som vuxen.
Då ska man föregå med gott exempel.
Det ENDA som Lindrar Lite är att Jag tänker som så att Det jag och hon Delar, det har ingen annan!
Det äer Bara Vårt!
Det Behöver jag i alla fall inte dela med MIg av till Någon annan.
Det får lov att Förbli Privat.
Och det kan INGEN ta Ifrån Oss. <3
Jag orkar Inte vara den Vuxna alltid som ska Försöka klara av detta
och vara " Mogen"
Det Börjar helt enkelt Gå Till Överdrift.
Att behöva Vara Tvungen att Dela Det Jag Älskar Börjar Äta Upp Mig Inifrån och Ut..
Att VARJE Dag tvingas Inse Att Jag bara Lurar Mig själv som Lever på Hoppet om att Min Dröm
Ngn Gång ska Besannas.
Jag Börjar " Känna Saker" som säkerligen Inte är normalt , i alla fall inte för att vara i Min Ålder.
Det Börjar kännas mer o mer som en Olycklig Förälskelse där man blir Svartsjuk så fort Någon
annan visar Föremåler sitt Intresse.
Just Face It!
Denna Underbara Individ kommer ALDRIG att Bli Något som kan kallas bara MITT.. =(
Så är det Bara.
Och då är det bara att Inse att jag har inte Någon Rätt alls att känna så som Jag gör.
INGEN RÄTT ALLS!!
Jag måste Lära mig att Förstå att det är allmän " Egendom" och inget Jag har att säga till om.
Känner tom att jag tror att jag behöver få lite Distans..
Kanske tom ta Ett Break från henne..
För Hur Förbjudna dessa Känslorna än är, och hur fel jag än vet att de är och att Jag absolut INTE får Tänka okänna som Jag gör..
Så Gör jag det ändå omedvetet..
Kan inte styra över det.
Att små barn kan kivas om sådana Här saker är väl mer normalt, men inte som vuxen.
Då ska man föregå med gott exempel.
Det ENDA som Lindrar Lite är att Jag tänker som så att Det jag och hon Delar, det har ingen annan!
Det äer Bara Vårt!
Det Behöver jag i alla fall inte dela med MIg av till Någon annan.
Det får lov att Förbli Privat.
Och det kan INGEN ta Ifrån Oss. <3